Svensk ordbok 2009, webbversion
[bårt´]
verb föll fallit, pres. faller
fall·er●äv. fast sammansättn., sebortfalla
upphöra att vara med
i visst sammanhang
samh.ytterligare två kandidater till partiledarposten har fallit bortde som inte har fyllt i blanketten ordentligt faller bortfalla bortsedan 1697Subst.:vbid1-882422bortfallande;
bortfall