Svensk ordbok 2009, webbversion

falla bort [bårt´] verb föll fallit, pres. faller fall·er●äv. fast sammansättn., sebortfalla upp­höra att vara med i visst samman­hang samh.ytterligare två kandidater till partiledar­posten har fallit bortde som inte har fyllt i blanketten ordentligt faller bortfalla bortsedan 1697Subst.:vbid1-882422bortfallande; bortfall